Snygga musikvideor

Den franska Arno Salters gör grymma videor och har bland annat gjort några videor till Golden Dogs, Här är två.

The Golden Dogs - Construction Worker

The Golden Dogs - Never meant any harm

Stella Rocket

Det är inte ofta det händer något på den här bloggen, men häromdagen fick jag ett tips om bandet Stella Rocket och deras nya låt Armstrong.
Tove Leander har en såndär litehes indiepopröst som jag gillar så mycket. Lite som Taken by Trees och Concretes.


Hur som helst är Armstrong en låt jag tycker att du ska lyssna på.
www.myspace.com/stellarocket2

The Stereo In Iris

I helgen var det Face Front i Piteå. En festival med workshops, seminarier, konst och foto (jag ställde ut bl.a) men framförallt en hel massa demoband.


The Stereo In Iris

Det var en spridd skara på det stora golvet. Kan inte ha varit mer än 10-12 personer stod och tittade på stockholmsbandet The Stereo In Iris. Med en basist nästan identisk med Håkan Hellström från näsan och uppåt och en sångare i svart kavaj, röd sjal, en stor vit blomma i bröstfickan och med en utstrålning och rörelser som inte fick mig att sluta tänka på Stefan Sundström fick de mig och de dussin personerna att stanna kvar. Någon dansade på det tomma golvet och jag tyckte lite synd om The Stereo In Iris. För ett sånt bra liveband förtjänar en bättre publik. Efter konserten gick jag och införskaffade mig deras EP "The Great Mysteries och Jonah White" som jag lyssnar igenom nu och tycker att du också ska lyssna på den. Får du dessutom chansen att se dem live någon gång, gör det!

The Stereo In Iris - The Butchers Wife
.

sax och papper

Med barnslig fascination för origami och klippa-klistra och pyssla blev jag väldigt glad när jag hittade den här videon via ytlig. Jag tror bestämt videskaparna satt mycket med sprattelgubbar och roliga barnböcker när de var små.


Shitdisco - OK

pop, s'il vous plaît.

I höst kommer jag med största sannolikhet hamna i aix-en-provence för att läsa franska. Jag tänkte värma upp lite och därför har jag tagit fram en liten del fransk pop som jag gillar.

Den franska duon Soko spelar akustisk pop och har i dagarna släppt sin första Ep och turnerat en del. I veckan meddelande dock Toma, ”Sokoboy”, att han lämnar Soko.
Det verkar inte betyda att bandet försvinner helt utan ”Sokogirl”, med hennes charmiga franskbrytande engelska, kommer fortsätta med projektet ensam eller tillsammans med sin lillebror.


I'll Kill her
myspace.com/thesokos



Hey Hey My My består av två killar med nästan identiska namn, Julien Garnier och Julien Gaulier. Deras musik, deras namn och deras hästtema är klockrent.

Too much space
myspace.com/heyheymymyband


Stereo Total kan ni inte ha missat då "I love you Ono" och förstås "J'aime l'amour à trois" har använts flitigt som reklammusik. Lite smått spretiga på ett bara bra sätt. Duon sjunger på franska, tyska, engelska och lite spanska ibland. På förra årets Umeå Open låg Stereo Total i topp på min lista, mest för att jag aldrig riktigt förstod vad de höll på med på scenen.

Wir Tanzen Im 4-Eck



Ni får absolut inte missa att lyssna, och se videon, till det franska Eurovision Song Contest bidraget. Det är bara bäst.

Les Fatals Picards - L'amour A La Française

ett kort snabbt tips

Säkert! (Annika Norlin även känd som Hello Saferide) och hennes låt "Vi kommer att dö samtidigt du och jag" har fått en engelsk version.
The Animal Five - We're going to die at the same time you and I"
lyssna på den på deras myspace.

"Inhale exhale I breathe like a pervo in the presence of you"

.

Hundra procent ren och skär dansk popmusik

Är du rädd för oförskämt glättig och lättsam tuggummipop är Alphabeat ingenting för dig. De är den förlorade länken mellan I’m From Barcelona och S Club 7. Musikaliskt sett är de rätt och slätt allt du hatade med 1999, snyggt förklätt i indiekamouflage. När du lyssnar på dem kommer du antingen få ett lyckorus och världens största leende på läpparna. Eller röda kinder på grund av faktumet att din musiksmak inte var så jäkla cool trots allt.

Alphabeat – Fascination: Jag är hypernördig för att jag brukar lista mina favoritsinglar i slutet av varje år för egen räkning. Förra året snodde den här min tredjeplats. Obeskrivligt lycksalig och problemfri poplåt. Jag sträcker mig nästan till att säga att den nått popperfektion.
Alphabeat – The Hours: Den här gruppen är livsfarligt catchiga. Vore popmelodier en idrott skulle Alphabeat åka fast i dopingkontrollen varje gång. Hur fenomenal är inte den här låten?

Jag är allergisk mot ”fantastiska” sångröster. I alla fall hur en medelsvensson skulle definiera en. Christina Aguilera, ”en av vår generations bästa popvokalister”, får mina öron att blöda. Chris Martins talorgan är allmänt överskattad. Och Beyonce, tja, låt oss säga att jag inte grät när jag lyssnade igenom hennes senaste platta för att jag var rörd. Jag lyssnar mycket hellre på en annorlunda röst än en stark och tonsäker. David Bowie, till exempel, har en av de originellaste rösterna genom tiderna. Eller Annies sköra fisfalsett, Neil Tennants eviga nästäppa och Kele Okerekes krispiga men perfekta kyrkoindieläte.

Aske Zidore är sångare i den hyperaktiva danska popgruppen Oh No Ono. Jag vet inte om jag ska vara avundsjuk eller tycka synd om honom, då han har begåvats med en röst som låter hög på vakuum jämt och ständigt. Han låter som ingenting annat jag någonsin har hört. Hur som helst totalt jätteälskar jag den och han gör sig riktigt cool på skiva. Speciellt blandat med lite galna produktioner fyllda av 80-talssynthar, snälla popgitarrer och urflippade trumbeats.

Oh No Ono – Practical Money Skills For Life: Varför låter inga svenska grupper såhär? Skulle Sugarplum Fairy få en bråkdel av Oh No Onos briljans skulle jag vara ett fan.
Oh No Ono – Victim Of The Modern Age: Ifall en poplåt skulle kunna ha ADHD skulle den här bli diagnostiserad på en gång. Okej, nu räcker det med mina mediokra och überfåniga liknelser. Inlägget slutar nu. Dismissed, etc.

Eller vänta, här har ni en annan bra poplåt från Danmark. Halvgammal men fortfarande king. Junior Senior känner ni kanske igen eftersom de hade två hits för ett bra tag sedan med ”Move Your Feet” och ”Rhythm Bandits”. På den tiden var de ett av mina favoritband. De släppte i alla fall en uppföljare 2005 som ingen brydde sig om förutom jag och ungefär tio andra. Ganska underskattat album, speciellt det här spåret som fick bli det sista singelsläppet från plattan.

Junior Senior – Take My Time

Ps: Ni borde köpa både Oh No Onos och Alphabeats album. De är grymma, jag svär. Ni kan beställa båda genom CDON.com. Gör det. :ds